Blir det så ibland för er med? Att orden flyter på bra i huvudet och knorren på inlägget blir roligt eller intressant och sen när det kommer på pränt funkar det inte alls. Jag raderade inlägget i alla fall och kanske blir det ett nytt eller inte.
Rocco fick mycket beröm i förra inläggen och jag kan berätta att han och Indra är av rasen Landseer, en stor och mycket snäll hund med lite vakt i sig.
Bägge har vi haft på foder sen de var valpar och Indra har fått en kull valpar men Rocco var inte lämplig till avel, visade det sig, så han fick aldrig prova på det ljuva livet innan han blev kastrerad.
Bägge är som sagt mycket snälla, tåliga och barnkära hundar vi har sele som vi kan koppla dem i och då drar de gladeligen barnen i pulkorna när det är snö eller inte lika entusiastiskt i en sulkyvagn vi kan använda när det är barmark.
Jag har haft katt och/eller hund i många år och nu har vi två hundar och två katter och ett akvarium, har svårt att tänka mej ett liv utan djuren de ger så mycket och kräver så lite.
Om bilden är otydlig är det våta och smutsiga tassar på ett ganska rent golv, det är väl det som är mindre kul med djuren, att de aldrig kan stänga dörren efter sig eller sopa upp när de lämnar en grushög på golvet.
7 kommentarer:
Ja du hade det inte varit för att de skitar ner så hade jag nog haft fler djur. Men just nu räcker det med katterna, men mysigt är det. Ses snart, kram Jenny
Visst händer det så där med orden. Man tänker sig ett inlägg, låter intressant o bra i huvudet men sen när jag ser det så tänker jag att detta kommer ju ingen läsa och långs mindre kommentera. Ibland får det bli utlagt ändå och ibland suddar jag allt o börjar om. Beror på humöret!
Dom är så fina, Indra o Rocco, och stora. Jag ser ju här också att man sällan har riktigt rent men det är det värt. Det ger ju så mycket tillbaka att ha djur (hund för vår del).
Har precis tänt i brasan och då kommer Ronja alltid och stoppar in huvudet när mna sitter där på huk för att kolla så det tar sig. Hon gör verkligen alltid det! Så mysigt och så avslappnande att känna hennes päls och få ett par uppmuntrande pussar. Hon är ju inte helt trygg med andra människor och det är trist men inget vi styr över (eller jo till viss del. Får vi andra människor att bemöte henne så som hon vill så är det inga problem, men det styr man ju inte heller över alla gånger). Med oss i familjen är hon däremot kanonmysig. SÅ kelig och så tillgiven och lugn.
Nä, ett liv utan djur är svårt att tänka sig.
Om du ångrar dig om det där med 80-talet så läser i alla fall gärna jag!
Hoppas det inte blev mer strul med bilen.
Kram!
Hej Millan, härlig bild med de smutsiga tassavtryck på golvet....känner mig redan hemma hos dig, hihi. Min Kennya och Gandalf har var sin hund+kattdörr från tvättstugan ut till trädgården....och du kan tänker dig detta i våra vintrar som mest är snöfria och våta. Brrrr.
Men ett hem är inget museum och djuren ger mycket mer tillbaka än dem kräver, skulle aldrig vara utan de! Och när gästerna kommer hit har jag lånetofflor så dem inte se skiten på sina svarta strumpor när dem anländer hemma, hahahaha. Smart, va?
Kram, Petra
Hej igen, joooo, det med blogläsarna och kommentarer är ett kapitel för sig! Jag ser vem som regelbundet eller tillfälligt kika in och vet vem som skriver nåt.
Undrar ibland varför vissa jämnt återkommer till min blogg och inte skriver ett dyft...det skulle ju vara kul med ett lite hallo som kommentar åtminståne, men....
Jag tycker att dem som jämnt besöker min blogg vet varför dem återkommer.
Och om dem inte ens tycker det är kysst met en kommentar lite då och då blir jag så less på de.
Har däremot sett att vissa kopiera flitig hos mig utan att fråga.
Vill passa på att tacka dig här och nu för alla dina underbara ord och kommentarer på min f.d. blog.
kram, Petra
Hej Millan!
Jag skulle inte tänka mig ett liv utan djur! Det ger så mycket! Just nu har jag bara Lily! Jag skulle gärna haft en hund också men för tillfället går det inte.
Indra och Rocco är så gosiga! Mitt hjärta smälter.
På tal om inlägg! Tack för att du tar upp det :D
Jag har funderat många gånger på varför det är så svårt att sätta på pränt, det man har i tanken? Rätt stämning och känsla är svår att förmedla ibland! Precis som humorn!!! Det kan ge en lite ångest för att göra inlägg...
Ha de gott
Kram Lily
Det ljuva 80-talet det var då det en tid att minnas.. Ni var, du och J i ert esse då;-) Kan tänka det finns en del att berätta, men de där orden orkar inte riktigt fram som man vill ibland.. Kommer kanske någon annan dag.
Vill minnas att jag själv har ett, eller har jag tagit bort det, inlägg om 80-talet på min blogg. Fina hundar o kattor ni har.. så goa de ser ut.. J har en hund nu, en Golden som är världens mysigaste, kelnaste hund. De har alltid haft djur av olika sorter.
Ha de gott:-)
Åh! Er Rocco låter så lik vår älskade Ronja (Berner Sennen) som vi hade i drygt i 12 år! Hon var också ursnäll- mot alla, inkl. barn- och älskade också att dra i sele! Vi har inga djur här hemma längre... Det är ljuvligt höra dina berättelser & små vardagsupplevelser av era djur!
Synd vi inte kommer åt att mötas hos Madicken...den här gången! Men det lär väl inte dröja länge innan R-knopparna träffas nästa gång!;-)
Skicka en kommentar