Jag hade otur (eller var otroligt klumpig) i påskas och ramlade på en rot när jag var i skogen med hundarna, i fallet lyckades jag stuka vänster fot och slå i höger knä och axel. Jag har arbetat sedan dess men fick ge mig i helgen för axeln värker för mycket, jag arbetar på ett demensboende där man är beroende av sin armstyrka då och då, så det kändes som en bra ide att sjukskriva sig för att kunna vila axeln.
Så nu sitter jag här med min värkande axel (och fot) och har dåligt samvete istället, är det inte typiskt?
Samvetet är för att jag så klart inte sitter still på en stol hela tiden utan i lugn och ro kan gå omkring och småpula så i går blev några av rosorna beskurna, det tog hela eftermiddagen, inte för jag har så många utan för jag tog god tid på mig. Och sånt kan man väl inte göra om man är sjukskriven, eller? (läs det sista med ironi)
Det blev inget besök på biblioteket efter Rosböcker men jag hittade en på Maxi för några tior som heter "Förälskad i rosor" och är skriven av Ulrika Grönlund med foto av Anna Claren.
En liten och lättläst bok för nybörjare med vackra bilder.
Jag har en stark känsla av att jag vill ha fler rosor nu, och började genast se mig om efter nya rosenrabatter. De planerna ligger långt ner på listan för det är så mycket annat som ska fixas klart först men det är angenäma tankar.
Nu har jag tänt eld i kaminen för det är ganska kallt här i Skåne idag och tänkte sätta mig i soffan med en ny bok jag har fått låna av snälla Jenny, för som ni vet- ett litet mord piggar alltid upp i vardagen ....
8 kommentarer:
Hej Millan!
Vi arbetar inom samma bransch, ser jag...
Är man sjukskriven med utevistelse, kan det nog inte vara fel att vara ute i trädgården och pyssla i egen takt.Rosklippning får ta sin tid - jag har ju en del, så jag håller på fortfarande...
Sedan kollar man ju lite och funderar hur det kommer att bli - dedt är ju njutningen med trädgården.(Förresten har jag ett långt inlägg om Austinrosor på m in rosblogg...)
Apropå njutning - vilken underbar header du har bytt till!
Jag har inte kommit på vad jag skall ha för header på min annamablog, och på rosbloggen var den headern jag valde så given, så den ska få vara kvar.
Det där med att tända i brasan var en bra idé - för det är rätt så kallt, och vi(läs:maken) stängde ner värmen, under de varmare dagarna som var.
Krya på dig!
hälsn
AnnA
Jag är den första att förstå hur du tänker kring dåligt samvete! Men är det inte dumt att man känner så? Det är ju vetenskapligt bevisat att man läker sig fortade, både fysiskt och psykiskt, om man har tillgång till en grön miljö.
Så pyssla på du bara, i lugn och ro, utan dåligt samvete. Då har no dina arbetskamrater nytta av dig snart igen.
Kram!
Eländes elände att ha så ont. Det är väl typiskt oss kvinnor att tro att vi kan jobba som vanligt trots att det gör ont? Ingen i världen kan klandra dig för att du vilar upp dig och blir kry igen. Det är ju inte av lathet, eller hur ?!
Nej, ta det lugnt och pyssla i trädgården i stilla mak så blir du säkert frisk snabbare.
KRAM
Stackars dig! Men du- du har rätt att vårda dig tillbaka... i lugn och ro! För det är klart att du inte ska lyfta tungt just nu! Men njuta sakta och i egen takt med lite lätt arbete ute i trädgården klassifiseras (av mig i alla fall!;-)...) som rehabilitering!;-)
Rehabilitering skulle jag vilja kalla det. Förr var det åtminstone så att man fick lova att göra saker som inte förvärrade sjukdomstillståndet. Jag tror definitivt att du mådde bättre efter din dag än om du bara suttit still. Hoppas värken ger med sig snart / kram gittan
Självklart ska du inte ha dåligt samvete, du försökte ju fortsätta jobbar. Krya på dig och fortsätt småpyssla....det sägs ju att man vila bäst i rörelse.
Hoppas att du snart känner dig bättre, inte kul att ha ont. Det där med dåligt samvete känner jag igen mig i men det är så dumt att behöva känna så!
Låter skönt med både småpyssel i trädgård och en bra bok framför brasan!
Ha det gott!
Ja, varför går man med dåligt samvete när man är hemma pga sjukdom? (jag får inte ens ngn ersättning!). Jag går och väntar på att vården skall uttala sig om ev op ... men har dåligt samvete fast smärtan sätter P för nästan allt. Är vi inte konstiga?
:)
Skicka en kommentar