Jag vet, njuta av idag, längta inte för mycket så du missar nuet och allt det där men lite känns det allt i alla grävarfingrar nu att det bara måste snart bli vår.
Och visst känns det lite som det börjar så smått att vakna på nytt i trådgården.



Jag har varit ute och gått med
grannen på andra sidan häcken ( jo vi är många på gatan som gillar att vara ute och gå och snacka bort en timme eller så...) och vi hade många planer på en vackrare trädgård, om bara hälften kommer att genomföras i år kan jag vara nöjd.
Ett projekt som jag har lite svårt att få med mannen på är att jag vill ha en pergola över vår uteplats.
Mina argument är att solen står på hela eftermiddag och kväll så vi får dra ner persiennerna sommartid för att kunna stå ut med att vara inomhus så den ska ge viss skugga både ute och inne och för jag tror att det blir snyggt och levande här utanför.
Jag har Matilda på min sida så i värsta fall blir det hon och jag som får bygga den för det är nog där problemet ligger, Anders vill bygga friggeboden först och jag tycker pergolan behövs byggas först så jag kan plantera vid den så det kan växa upp till sommaren när vi ska sitta där.

Det är, kan man tycka, helt oviktigt vad som byggs först bara det blir byggt men det är angenämt att fundera på det, precis som jag kan sitta länge och fundera på vilka växter jag vill ha och var de ska planteras.
Och som sagt blir bara hälften gjort av det som jag vill kan jag vara glad.