torsdag, februari 03, 2011

Gråbär


I går när jag körde hem från jobbet hittade jag våran Gråbär liggande vid sidan om vägen, påkörd. Han såg så liten ut att jag var tvungen att vända på honom för att kunna se hans tatuering i örat för att vara säker på att det var han.
Det var det.
Jag tänkte på att nu har alla hans nio liv släckts för han har verkligen haft många liv.

En gång var det faktiskt jag som skulle avsluta det då var han bara ett-två år och kissade inne allt som oftast och gärna i våra sängar. Han gjorde det helst uppe vid kudden så allt blev nerkissat och en kväll hade han varit i alla fem sängar och det kändes som nu får det vara nog så jag ringde veterinären och beställde tid men det var en klok vet. som menade att en frisk katt inte gör så så jag kom hem igen med både katt och penicillin och sen dess har han inte gjort nåt inne eller utanför lådan vad jag vet.

Dagen efter stormen Per hade härjat här kom han hem med ett stort uppsvullet huvud som om han fått en rejäl smäll. Vi undrade vad det var tills vi var i byns affär och hittade fyra- fem kattefterlysningar från samma helg och vad vi vet försvann alla och de hittades aldrig. Gråbärs sår läktes fint och vi var väldigt tacksamma att han hade haft turen att komma hem igen.



Jag tog dessa korten runt jul och där kan man se att han haft sår i pannan igen som höll på att läkas så ytterligare en gång hade han undsluppit den som inte gillar katt i byn.
Flertalet gånger har han kommit hem med söndertrasade öron efter att ha varit i slagsmål med andra katter med det är inte samma sak som när en människa skadar.

Natten till igår låg han i min säng nere vid mina knä, jag vaknade när jag skulle vända mig men nändes inte väcka honom så jag låg kvar lite obekvämt och klappade katten halvt i sömnen sen stack han ut med Anders runt kl 6 när han körde till jobbet.

Ja så är det i livet och vi hade honom nästan åtta år, det får man vara glad för även om det känns mycket tomt efter honom nu.

Ha det gott

9 kommentarer:

Nettan sa...

Vad sorgligt Millan. Det gör ont i hjärtat när sånt här händer..

Kramar

Malin sa...

Usch vad hemskt. Vad skönt att ni fick ha kvar honom så många år som det blev ändå.
Det var ett fint namn han hade. Aldrig hört det på en katt innan.
Kram

Lotta 8`) sa...

ÅH... får en tår i ögat..... så ledsamt. Gott ändå att ni hade en mysig stund i sängen.
Ha det, :)

Marina sa...

Usch va trist och sorgligt!
Jag är ju verkligen ingen kattmänniska men jag skulle aldrig i min vildaste fantasi kunna göra en katt illa.

Kramar!

syster yster sa...

Det känns hårt när ens fyrfota vänners liv tar slut......många tankar till er.

HelenJ sa...

Så tråkigt, jag förstår att ni är ledsna allihop. Alla mina katter hittills har blivit överkörda, så de jag har nu får helt enkelt inte gå ut. Egoistiskt kanske, men jag vill ju ha dem kvar....
Kram Helen

Möllebacken sa...

Åh Millan! Så tråkigt. Det skär i hjärtat och man känner sig så maktlös.
Massvis av styrkekramar till er.
/ Pella

NinaH sa...

Åh så sorgligt!!
Misstänker förstås att det fallit en och annan spår... Men så stark och klok du är, Millan- som så fint kan beskriva hans fina livsvilja och goa´ stunder du har minne av!
Kram till alla familjens mattar och hussar!

Anjas Hill sa...

Åh Millan!
Det är din katt det handlar om och det är jag som lipar här...
Lilla, lilla katt! Hoppas att du får ett bra "liv" i din Katthimmel!/Anja